STÖTTA BRUNNSGATAN

I svåra tider med inflation, hyreshöjning och allmän ekonomisk osäkerhet blir vi glada för alla bidrag, stora som små, till Teater Brunnsgatan Fyra.
Om ni vill stötta får ni gärna skänka en slant till oss på BG: 5277-1342.
Märk insättningen med “Donation”.

SKA MIN KROPP AV VETEBRÖD
SAKNA MIG NÄR JAG ÄR DÖD?

Premiär: 9 december 2025
Text och regi: Martina Montelius
Med: Ia Langhammer
Ljud och ljusdesign: Kristian Cavdarovski
Rummet: Felicia Rosenberg och Kristian Cavdarovski
Kostym: Norma Stark
Sufflös: Saga Nordén
Scenfoto: Aksel Örn Ekblom
Formgivning: Marcus Stenberg, mask av Arne Högsander
Föreställningslängd: 1 timme, utan paus

Teaterns villkor slits isär just nu, som en baguette på en begravning. En skådespelare förväntas argumentera för sitt yrkes existens, till och med inför kulturministern. Ack, om det stannade där.

Allt vi ville var att skapa en hyllningsföreställning till Allan Edwall. Sedan kom lokalen, den lilla potatiskällare som Allan gjort till en teater, och ville också prata. Om hur det är att vara styvbarn till en bostadsrättsförening, och härbärgera Sofokles, Dostojevskij, Kristina Lugn och allt däremellan, samtidigt som man plötsligt innehåller tre helkaklade avträden som kostar en arm och ett ben i månadshyra.

Och hela tiden dör de, de som alldeles nyss levde så högljutt här inne. När de oförhappandes kommer tillbaka, glömska av gränserna mellan liv och ickeliv, får skådespelarens hjärnkontor öppna filialer som den krympande kulturbudgeten aldrig i livet kan täcka. Men då är det för sent.

Med stöd av Stockholms stad och Kulturrådet.

Recensionscitat:

“Alla är där, plötsligt. Gestalterna, dramerna, rollerna, rösterna, rösterna! En av svensk teaters mest kreativa scener visar sig ha varit en hel epok, måtte den inte vara över. Det här får inte vara sista andetaget. (…) När hon slänger sig fram med huvudet på sned och liksom suger ur sig en K. Lugn-replik drar hela salongen efter luft. (…) svensk teaters hesaste röst och mest orubbliga närvaro” – Ingegärd Waaranperä, DN

“En enda (genial) person gör fyra roller (…). Pjäsen om vetebröd och kulturskymning är ett drömspel som själva teaterrummet verkar skapa: kärlek, drivkrafter och mödor ekar när man vill borra sig ner och bortom. Ett svartsynt, lyriskt vrål om att få eller kunna existera. (…) Ia Langhammer är underbar som hes källardrottning (…). Detta är på-käften-teater. (…) Källarteater, alltså. Med all den kraft och kärlek den förmår” – Lars Ring, Expressen

“Med ett lätt svep med handen genom håret lyckas Langhammer med bravur alternera i alla roller (…). en kvick monolog skriven och regisserad av den ständigt lika kreativa Martina Montelius, nuvarande teaterchef för den gamla potatiskällaren som denna gång alltså flödar över av kiss- och bajshumor; ett dasskapital som inte alltid värdesätts i politiken men som är en ovärderlig del av vårt mänskliga kretslopp: de utrotningshotade källarteatrarna” – Ylva Lagercrantz Spindler

EXIL I HELLO KITTY CITY

Premiär: 7 november 2025
Text och regi: Fanny Lindstedt Grahn
Kostym: Mira Leff
Scenografi: Miriam Leandoer och Fanny Lindstedt Grahn
Rekvisita: Miriam Leandoer
Ljud och dramaturg: Raoul Ek
Ljus: Fanny Lindstedt Grahn och Kristian Cavdarovski
Affisch: Mira Leff och Fanny Lindstedt Grahn
På scen: Ella Löfmark, Mira Mark, Ellen Sarri och Filip Jönsson
Producent: Hannah Wikforss-Green
Längd: 1 timme och 30 minuter, utan paus

Absurdisten och dramatikern Samuel Beckett förbjöd kvinnor att spela i hans legendariska pjäs I väntan på Godot. Motiveringen löd: dramat gestaltar en särskilt manlig erfarenhet av existentiell väntan, och en kvinnlig ensemble riskerar att förskjuta pjäsens kärna till en diskussion om kvinnor, istället för en om människan.

Hans dödsbo har fortsatt att hävda detta genom upphovsrätt, och under åren har ett flertal uppsättningar med kvinnliga skådespelare stoppats.

Det är varken intressant eller roligt att prata om, det är bara så det är. Och jag har funnit mig i det, jag har funnit mig i det, jag har funnit mig i det.

Folk måste bara dö för teatern. De dör för allt annat, så varför inte teatern? Dö för den. Är det inte vackert? Skulle du inte dö för något vackert?

EXIL I HELLO KITTY CITY är frigruppen HJÄRTER FEMs tredje föreställning på Teater Brunnsgatan Fyra. De har tidigare satt upp VINTERPJÄSEN (2024) och GREKPJÄSEN – Berättelsen om Oidipus (2025) hos oss. Båda föreställningarna sålde slut och hyllades i recensioner. “Vinterpjäsen visar hur bra det kan bli när en ny generation får chansen. Det är en rapp och rolig föreställning om den eviga längtan efter något som ger livet mening”, skrev Lisa Boda i DN.

“Exil i Hello Kitty City” är ett gästspel på Teater Brunnsgatan Fyra.